Den mest hållbara staden, den mest bensinsnåla bilen, den effektivaste kylen… Att vara bäst på hållbarhetsfrågor är ett högt skattat marknadsvärde. Men är det intressant ur utbildningssyfte?

Nyhetsbyråerna rapporterar om den här typen av nyheter i stort sett dagligen. Jag läser till exempel en nyhet från Kina. Idag, en dag som alla andra, studerar man möjligheterna att göra ett landsbygdsområde nära Peking till den första ekostaden i detta enorma och dynamiska asiatiska land. Artikeln beskriver de innovationer och förbättringar man vill introducera i syfte att förvandla området till ett paradigm över hur man gör saker på ett bra sätt. Genom ett spårvagnssystem vill man minska befolkningens beroende av personfordon, och detta så snart efter det att persontrafiken börjat röra sig på två hjul – tack vare människans muskelkraft! Den hållbaraste staden i världen kommer alltså att finnas i Kina, vilket är mycket intressant om det inte vore för att man talat om andra städer på precis samma sätt under de senaste månaderna. Masdar i Abu Dhabi, är ett av de mer anmärkningsvärda exemplen, dels för att den ligger mitt i öknen men också för att den som driver på utvecklingen är en av de främsta oljeproducenterna. Sedan finns också det mer omtalade exemplet Freiburg i Tyskland, eller Portland i USA, som har valts till den hållbaraste staden i det land som mer än väl lever upp till titeln ”det slösaktigaste landet i världen”.

Topplistor som försäljningsstrategi

Fenomenet att lista saker gäller inte bara städer. Vi kan ta en titt på reklamen. På s7 kan vi läsa om den bil som släpper ut minst avgaser och på s19 hittar vi ett annat fordon som hävdar sitt miljöengagemang. I vissa vitvarubutiker skyltar man redan med effektivitet som försäljningsargument. Den pålitlige försäljaren kan utmana oss utan att blinka genom att en efter en presentera den mest effektiva kylen i världen, den energisnålaste laptopen etc. Till och med elbolagen och oljeföretagen har hissat grön flagg för att presentera sina produkter på ett sätt som var otänkbart för ett par år sedan, ofta på ett smått schizofrent sätt.

Vår förkärlek för listor är en respons på en marknadsstrategi, så mycket är säkert, och den säger ett och annat om det tidiga 2000-talets människa. Tävlingsinriktad, materialistisk, snabb och flyktig. Fast den tanken kräver en egen artikel, eller kanske till och med en helt egen encyklopedi.

Vi återgår till det här med listor. Allt prat om vilken stad som är mest hållbar, vilken tvättmaskin som är mest effektiv och vilken bil som är mest bensinsnål har både en positiv och en negativ aspekt. Att vara framstående inom hållbarhetsfrågor är ett högskattat marknadsvärde, det är ett sätt att märka produkter som intresserar turister, det förför investerare och skapar affärsmöjligheter. Det negativa är det oväsen som det omges av, vilket är det sämsta pedagogiska verktyg som finns. Otydlighet kring varumärken och märkningar skadar trovärdigheten istället för att skapa nyfikenhet. Överflödet av superlativ gör oss skeptiska snarare än att ge oss lust att ta reda på mer. Och det är synd, för om vi börjar dra i de här trådarna borde det garantera oss upptäckter av goda praktiker och intressanta tankar. I Freiburg, som omnämnts tidigare, finns tydliga garantier kring detta, men i fallen Wanzhuang i Kina och i Masdar är det annorlunda. Och hur gör man för att ta sig bortom den offentliga och institutionella propagandan som gör sig gällande i de två sistnämnda fallen? Hur kan vi filtrera fram den information som dessa två nyheter egentligen innehåller? Hur skiljer vi agnarna från vetet? Det är en klurig uppgift.

Listor och lärande

Finns det någon mening med att närma sig dessa listor för att försöka lära sig något? Kanske är det inte den här typen av “topp-tio-listor” man ska förlita sig på i lärandesyfte. I slutändan ligger detta ansvar hos utbildningssamfundet, på akademiska publikationer, kommuner, producenter och fabrikanter och de sätt de använder sig av stämplar och märkningar. Fast den här tanken leder oss också in i en fälla. För visst har väl medierna och det som de publicerar också stor makt och påverkansmöjlighet vad gäller lärande och utbildning? Medierna har stor makt och det är svårt att kontrollera dem och anpassa dem till läroplanen. I slutändan är det medierna som formar det sätt som vi ser och tolkar saker och ting. Och att låtsas som om ingenting hänt är en strategi som är lika bekväm som den är illa vald.

Vikten av kritiskt tänkande

Klassificeringen av objekt eller av städer bör tolkas grundligt. I journalistvärlden finns sedan länge ett ”spekulerande i information” i form av ett växande antal listor med ”det renaste”, ”det mest förorenande”, ”det mest effektiva” och liknande saker. På detta sätt förenklas saker och görs mer attraktiva och detta är väldigt viktigt när det gäller att lansera en nyhet. En första uppgift för lärare och elev borde vara att etablera ett kritiskt förhållningssätt, vilket är oumbärligt för hela lärandecykeln. Inte bara för att lära sig att ”läsa” kategoriseringar, utan även för att kunna tolka nyheter rent generellt. Att kunna analysera är det första steget i lärandet.

Alltså upptäcker vi till slut att en del av dessa “topp-tio-listor” är ganska intressanta och att man faktiskt kan lära sig någonting av dem. Kanske inte från exemplen i Wanzhuang eller Masdar, men däremot från Portland. Den amerikanska webbportalen sustainlane.com har sedan en tid tillbaka ett mycket intressant virtuellt rum, som är en blandning av ett socialt nätverk och en informationssajt. År 2006 publicerade de en lista som klassade Oregon som den mest hållbara delstaten i USA. Fördelen i det här fallet var att de som stod bakom klassificeringen motiverade de kriterier de utgått ifrån på ett grundligt och lättförståeligt sätt för att göra det möjligt för andra att se hur de gått tillväga. Den intresserade läsaren kan gå igenom alla föremål som analyserats och bilda sig en uppfattning om hur svårt detta kan vara. Alla former av klassificering är egentligen ett spel, ett förslag till att organisera verkligheten, som alltid är lika otillgänglig och mångfacetterad. På grund av detta är det viktigt att kunna analysera de medföljande kriterierna och därmed rekommenderar vi att du tar en titt på sustainlane.com.1

Utmärkelser som föredömen

Samtidigt ligger USA långt bort både avståndsmässigt, när det gäller konsumtionskultur och organisation av administration och politik. Här i Katalonien finns flera intressanta alternativ. Delstatsregeringen (La Generalitat) har sitt schema för miljöpriser, Miljöforum håller på att ta fram Ekostadsutmärkelser som gäller på nationell nivå. Barcelonas landsting (La Diputació) försöker flagga för olika goda praktiker som har att göra med energi och vatten genom sina utmärkelser till olika lokala miljöinitiativ. Tidningen Opcions bidrar också, om än från ett annat perspektiv, till att analysera olika konsumtionsvaror ur hållbarhetssynpunkt.

Detta är kanske inte så uppseendeväckande med tanke på att vi katalaner är kända för att vara ordentliga och noggranna, men det är en bra start. En bra start på vad? Till exempel för att lära sig om innovativa lösningar i den egna regionen. Kanske ligger till och med något av de ”utmärkta” initiativen i närheten av skolan eller gymnasiet?  Utmärkelserna ger i det här fallet en anledning till att på nära håll lära sig om något som är värt att efterfölja och som är värt att förstå sig på.

Listor som pedagogiskt verktyg

Det pedagogiska arbetet kan också vara proaktivt. Kanske skulle elever kunna ta del av forskningsmedel för att arbeta fram ett system av indikatorer att applicera på de egna bostadsområdena för att klassificera dem utifrån hur hållbara de är. Långt bortom de nyheter jag kommenterat, med deras dolda intressen, skulle detta kunna vara ett intressant sätt att urskilja och presentera information på ett lättillgängligt och attraktivt sätt. Genom att upprätta ett klassificeringssystem och en lista måste eleven lära sig hantera komplexa faktorer. Men det handlar inte om ren matematik. Urvalet av goda praktiker är mycket mer intressant än så och dessutom blir det ämne för debatt.

Efter den här typen av arbete skulle eleven vara bättre utrustad för att ta till sig de rubriker som dag efter dag talar om de mest hållbara städerna, de minst förorenande bilarna och de mest energisnåla produkterna och hushållsredskapen.

Och det är inte föga värt.

Oriol Lladó

Miljöjournalist


1 www.sustainlane.com/us-city-rankings